Livet är underbart

Italiensk komedi av Roberto Benigni, med Benigni, Nicoletta Braschi m fl.


Jim Jarmuschs filmer gav Roberto Benigni internationellt kultrykte. Hemma i Italien är han Lasse Åberg-stor som filmkomiker.
  Den här filmen - prisbelönad i Cannes, utsedd till bästa europeiska film, Oscar-hypad - har lett till jämförelser med självaste Chaplin men... jag har ändå haft noll förväntningar, för Benignis italienska komedier har ju varit usel buskis. Åsa-Nisse på italienska. För där Åberg är rolig på ett lågmält sätt, är Benigni larvig, högljudd och påfrestande.
  Så går han och gör något så unikt som en snyftarkomedi som utspelas i ett koncentrationsläger!
  Första hälften utspelas i det sena 1930-talets Italien. Guido (Benigni) är servitör, senare öppnar han en bokhandel. Han charmar unga kvinnan Dora (Nicoletta Braschi) och lyckas till sist stjäla hennes hjärta från stadens fascist.
  Andra hälften utspelas i slutet av andra världskriget. Nazisterna placerar Guido och 5-årige sonen Joshua (Giorgio Cantarini) i ett koncentrationsläger, hustrun Dora väljer att frivilligt följa med (hon är inte judinna).
  För att Joshua inte ska skita på sig av rädsla i dödslägret, uppfinner Guido en lek. Han förklarar att alltihop, hela vistelsen i lägret, är en tävling där det gäller att samla poäng. Han lurar sonen att uppträda på ett visst sätt - allt för samla poäng i tävlingen; i verkligheten är det ett finurligt, men livsfarligt, sätt att rädda grabben från att gasas ihjäl.
  Helt orealistiskt, förstås. Men som komiskt drama fungerar det. Såväl Benignis mer yviga drifter med nazismen som mer subtila saker som att en fascistledare döpt sina barn till Adolf och Benito.
  De som klagat på att Benigni skämtar med Förintelsen, är helt fel ute. Han visar bara hur en man i en desperat situation använder sin enda talang - humorn - för att skydda sin son.
  "Livet är underbart" är originell, rolig, gripande - men jag irriterar mig ändå ofta på Benignis överspel.
  Tänk så bra filmen hade blivit om regissören Benigni hade gett skådespelaren Benigni lite valium före varje tagning.
Jan-Olov Andersson
1999-01-22