Trots att de tidiga Dream Syndicate-plattorna från 80-talet fortfarande är oöverträffade har det alltid funnits något djupt älskvärt över allt som Steve Wynn varit inblandad i. Han gjorde utmärkta soloplattor som ”Kerosene man” och ”Dazzling display” i början av 90-talet, för att inte tala om de två albumen med hobbybandet Gutterball. Både blodfylld och verserad gitarrock nånstans mellan Young, Dylan och Verlaine, inte sällan med en rejäl skvätt popkänsla på väl valda ställen.
Senare års album har varit mer ojämna men förra plattan, dubbla ”Here come the miracles”, blev en oväntad framgång i USA och nytändningen håller i sig på det här både intima och mångsidiga albumet.
Den som tröttnat på hur Lou Reed låter nu för tiden hittar förmodligen en hel del här, inte minst i utsökta öppningsspåret ”What comes after”.