Inför ryska kejsarbegravningen: ”Jag är tsarens sonson”
MOSKVA.
På fredag begravs kvarlevorna av den sista ryska tsarfamiljen i S:t Petersburg, på dagen 80 år efter den mytomspunna avrättningen i en källarlokal i staden Jekaterinburg. Men två av familjens sju medlemmar saknas, Nikolaj II:s näst yngsta dotter Maria och den då knappt 14-årige, blödarsjuke tronföljaren Alexej.
Vad hände med dem? Överlevde de? Under åren har minst elva personer dykt upp och förklarat att de i själva verket är Alexej som mirakulöst nog skulle ha överlevt mordet på tsarfamiljen 17 juli 1918.
Fallet Anastasia fascinerade länge en hel värld. Det handlade om den då 19-åriga Anna Andersson som hittades under ett självmordsförsök i en kanal i Berlin 1920 och som i hela sitt fortsatta liv hävdade att hon var ryska storfurstinnan Anastasia, tsar Nikolajs yngsta dotter. Fria fantasier
Det märkvärdiga med hennes historia var att den innehöll en rad detaljer ur tsarfamiljens privatliv som var kända i en ytterst trång krets. Visserligen förklarade Nikolaj II:s syster, Olga Alexandrovna, som stått Anastasia särskilt nära, att det inte kunde röra sig om hennes brorsdotter. Men andra släktingar var mer benägna att tro på Anna som höll fast vid sin berättelse till sin död 1984 i Virginia, USA. I efterhand har genetiska undersökningar visat att hennes historia inte var sann.
Mindre kända är alla de tronpretendenter som gett sig till känna med början redan år 1919 i den sibiriska staden Tomsk och därefter lite här och var i världen. Men deras berättelser har snabbt avslöjats som fria fantasier och personerna avfärdats som antingen mentalt sjuka eller förslagna lycksökare.
En som aldrig publikt gav sig till känna utan tyst bar på sina svarta minnen - om man får tro sonen Oleg - var Vasilij Filatov, geografilärare i den ryska provinsen och död 1988. Porträttlik
Enligt Oleg Filatov, 45 år och märkvärdigt porträttlik sin påstådda farfar tsaren, berättade Vasilij Filatov under sitt liv endast ovilligt och bara för sina närmaste om sin egentliga bakgrund i det ryska hovet, om utplånandet av hans familj och om sin egen mirakulösa räddning. Men lagom till tsarbegravningen har hans historia sammanställts i en bok.
Så här, ungefär, lyder Filatovs berättelse:
Den olycksaliga julinatten 1918 kallades hela familjen och deras fyra trotjänare ned på första våningen i det hus där de hållits i arrest sedan i några månader. Några fick sitta, andra förblev stående.
Huskommissarien Jakov Jurovskij läste hastigt upp arkebuseringsbeslutet varpå avrättningspatrullen omedelbart började skjuta. Nikolaj, som stod upp, var en av de första som träffades och sjönk ihop över sonen som satt på en stol på grund av sitt handikapp. Rummet fylldes med krutrök och bödlarna tvingades ut för en stund. Sårad, men vid liv
Alexej, sårad men vid liv, kastades tillsammans med de andra upp på ett lastbilsflak och hamnade under liken. När lastbilen fastnade i lera på en skogsväg föll ”tsarevitj” av flaket och vaknade till. Han var insvept i en säck som han lyckades kränga av sig. Han hörde ett berusat käbbel och förmådde - trots sitt rörelsehinder - krypa några meter bort i mörkret.
Så småningom hamnade han i ett grunt, övergivet gruvschakt. Patruller sökte honom och någon kastade också ned en handgranat i schaktet. Men den briserade aldrig.
En kvinnlig spårväxlare hittade pojken nästa morgon och kallade på hjälp. Två personer, ”farbror Sasja” och ”farbror Andrej”, förde 14-åringen till staden Sjadrinsk i södra Ural. Där fick han växa upp i en skomakarfamilj, gavs sin nya identitet och registrerades som tre år yngre (född 1907) än han egentligen var. Olika fötter
Märkvärdig var också hans framtid: Som enkel geografilärare visade sig Vasilij Filatov tala flera utländska språk. Han spelade skilda musikinstrument och undervisade sina elever i musik med en siffermetod som användes i det kejserliga hovet. Expertjämförelser av skriftprov från den unge Alexej och Filatov pekar också, påstår bokens författare, på att pennan ”med stor sannolikhet” förts av samma hand.
Men hans blödarsjuka? Filatov vände sig nästan aldrig till några läkare, men friskrevs från militärtjänst enligt en paragraf som inkluderar blodsjukdomar. Det finns enligt författarna exempel på blödarsjuka som blivit mycket gamla och också blivit föräldrar, ofta vid sen ålder: Filatovs förste son Oleg föddes 1953 då fadern var 49 år (om man räknar med Alexejs födelseår 1904).
Flera har vittnat om att storleken på Filatovs fotblad skilde sig åt - han bar skonummer 40 på ena foten medan den andra krävde storlek 42 - och att vänsterbenet var kortare än det högra. Liknande defekter har beskrivits hos Alexej Romanov efter en inre blödning år 1912. ”Överflödig figur”
Detta är huvuddragen i historien som Oleg Filatov de senaste dagarna gång på gång upprepat för ryska nyhetsmedier. Han säger sig vara så övertygad om riktigheten i faderns berättelse att han nu kräver att en genetisk jämförelse genomförs mellan honom och vävnader från tsarfamiljens ännu levande och avlidna släktingar, precis som man har analyserat benfynden från Jekaterinburg.
Men, som dagstidningen Kommersant konstaterade i lördags, någon sådan undersökning lär sannolikt aldrig bli av. Till och med om en genanalys genomförs - och resultatet vore positivt - kommer det aldrig att erkännas officiellt.
- En pretendent till tronen är en helt överflödig figur i den komplicerade politiska dragkampen. Det är inte svårt att föreställa sig hur den politiska kartan i ett slag skulle förändras om de nu svaga och sinsemellan splittrade rojalisterna skulle få ett trumfkort av sådan kaliber, skrev tidningen. (TT:s korrespondent) Alla dagens telegram Världen: (det senaste överst)