Måndag 18 maj 1998. Publicerad kl
  Inte en enda moderat, folkpartistisk eller kristdemokratisk politiker är motståndare till apartheidpolitiken i Israel

Inte en enda moderat politiker, folkpartist eller kristdemokrat, eller deras skribenter i morgonpressen var anhängare av apartheid, statligt rasistiskt förtryck, i Sydafrika. Det är möjligt att jag missat någon enstaka kuf som inte vågade tala riktigt ur skägget.

 Men inte en enda moderat politiker, folkpartist eller kristdemokrat, eller deras skribenter i morgonpress, är motståndare till apartheid-politiken i Israel. Det är möjligt att jag även här missat någon enstaka avvikare.
 Allt som var fel i Sydafrika före demokratins införande är enligt dessa människor dock rätt om det görs i Israel.

Den vita överheten i det gamla Sydafrika kände sig, med rätta, som en del av Västvärlden och tyckte sig ha goda motiv för sin raspolitik. Deras argument, som dock inte ens morgonpress i Stockholm visade minsta förståelse för, sånär som på enstaka kuf, var följande:
 

  • Det vita Sydafrika är omringat av miljoner negrer och därför måste vi sätta vår säkerhet främst. Vi är nämligen anti-kommunister.
     
  • Vi vita har en historisk hemortsrätt till detta jungfrueliga land som vi själva byggt upp, negrerna kom senare.
     
  • Vi vita är så kulturellt överlägsna att staten måste behärskas av oss.
     
  • Vi vita är likaledes så ekonomiskt och tekniskt överlägsna att det är enbart vårt ansvar att sköta staten.
     
  • Införs demokrati här leder det omedelbart till folkmord och kaos.
     Om detta försvar för apartheid kan man för det första säga att det numera är besvisligen felaktigt. Demokrati infördes i Sydafrika utan vare sig kaos eller folkmord. För det andra fanns inte en enda politiker, eller ens nyhetsuppläsare i tv, i västvärlden som accepterade dessa argument.

     Anledningen till att apartheidpolitiken överlevde så länge i Sydafrika var främst att USA direkt och indirekt stödde landet då det, högst sannolikt, var antikommunistiskt. Hade USA ivrat blott hälften så mycket för FN-sanktioner mot Sydafrika som mot Irak eller Libyen hade apartheid-systemet störtat samman flera decennier tidigare.

    När Israel driver sin apartheid-politik är försvarsargumenten emellertid indentiska med de ovan uppräknade för det gamla Sydafrika. Det historiska argumenetet är visserligen mer invecklat eftersom Palestina varit arabiskt mycket längre tid än det varit judiskt, men sammanfattas bäst i det kända slagordet ”ett folk utan land till ett land utan folk”.
     När det gamla Sydafrika kände sig pressat av världsopinionen utanför USA så införde man ett system kallat separate development, små gettoliknande öar ute i landet där afrikanerna fick sköta sig själva, till och med rösta. Det gick världsopinionen inte på.
     Men det är just den politik som Isarel nu genomför. Man vägrar att lämna tillbaka de palestisnak områden som erövrades 1967 men tillåter små öar, mindre än två procent av det erövrade området på Västra Jordanstranden att bli ”självstyrande”. Men tanken att det skulle bildas en självständig palestinsk stat på de erövrade områdena var så chockerande för Israel att när presidenthustrun Hilary Clinton sa sig stödja en sådan idé så uppstod diplomatisk kris. Hon hade tydligen också missförstått innebörden i Oslo-avtal och den s k fredsprocessen.

    Israel vill alltså sabotera denna fredsprocess. Isarel vill behålla de erövrade territorierna. Då det dock bor araber på dessa territorier kan man inte ha rösträtt för alla. Demokrati är fel (se de uppräknade skälen ovan).

     Israel är nämligen inte en demokratisk stat. Israel definierar sig som en judisk stat, vilket betyder demokrati för judar. Den arabiska minoritet som blev kvar i Israel efter det krig där 800 000 infödingar fördrevs har visserligen rösträtt men förtrycks med alla ekonomiska och byråkratiska metoder som kan grunnas ut. De palestinier som bor i ”territorierna” eller östra Jerusalem har ungefär samma rättigheter som trälarna i det medeltida Sverige.

     Tillbaks till våra moderata politiker, skribenter i morgonpress och dylikt. De tycker om Israel som mirakel och saga. Det kan jag förstå. Vilken europé kan inte föreställa sig själv som israel?
     De tycker däremot inte om araber då de tror att vi ligger i kulturens krig med araber eller islam istället för Sovjetunionen numera. Det har jag svårare att förstå.

    Men obegripligt är att de vill förlänga apartheid en gång till. På kort sikt förlorar de palestinska araberna givetvis mest på cynismen. Men vem i alla världen skulle tjäna på detta. Ingen israel i alla fall. Föreställ er själva.


    Läs mer - alla nyhetsartiklar ur dagens Aftonbladet:
    		•