Så såg det ut. Det räckte inte med att vara omskuren. Hade man smakat gris så var man förlorad för evigt.
Jag ser tillbaka med en viss godtrogenhet: synden var förvisso tung men min Islam var enkel. Gris eller ej var den centrala frågan i de teologiska grubblerier vi bedrev som muslimska invandrarbarn på 70-talet.
I något avseende var det inte, och borde heller inte vara, möjligt att hålla en tro intakt när man flyttar in i ett nytt och annorlunda samhälle. Någonting händer: gudar och kött konkurrerar.
Idag kan det inte vara lika okomplicerat att vara barn med muslimsk bakgrund. Hur ser den religiösa identiteten och konflikterna ut när det inte längre handlar om grisar utan om demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet mellan kvinnor och män. Hur förhåller man sig till sin muslimska identitet när man läser om Rushdie och Nasrin? När folk frågar om islam och demokrati är förenliga? Eller varför inte ayatollor skrattar när påven gör det?
Vi vet att islamister, de vi även kallar fundamentalister, är en liten men växande minoritet bland muslimer. En rörelse som inte bara skrämmer västerlänningar utan även muslimer världen över. När det handlar om islam så är det överhängande deras religiösa-politiska ideologier som exponeras i väst. Paradoxalt nog har den islamistiska rörelsen via medierna fått det den inte borde få: makten att definiera vad som är "islam". Det är under denna himmel av grymma och aggressiva bilder som dagens muslimska barn brottas med sin Gud.
De muslimska församlingarna har intagit en förvånansvärd passiv roll i den offentliga debatten. Nödtvunget - som när Taslima Nasrin flydde till Sverige - träder någon representant med diplomati fram i media och ger en kommentar. Man tar avstånd från olika dödsdomar men ingen reser sig i tydlig och markerad protest. Sällan görs det försök att nyansera bilden av islam, sällan initieras offentliga samtal kring de många frågor som så uppenbart kräver samtal.
Hur tänker imamerna som har gudstjänst i Sveriges moskéer? Hur förhåller de sig till Sverige, till kristendom, abort, etik eller jämlikhet? Har jag någonting gemensamt med en imam i Kista? Jag äger en Koran i pocketuplaga för 49:50. Den text jag läser är det samma text som ayatollorna läser?
Fortsätter denna tystnad så är det förmodligen bara en tidsfråga innan begreppet islam helt och hållet jämställs med fundamentalism och fanatism.
Vad gör det då om man ätit lite av grisen eller inte.