Klas Eklund avfärdar
Tobinskatten för tidigt
Ge skatten en chans, eklund Under senare år har det ekonomiska etablissemanget börjat ändra sin uppfattning om Tobinskatten. Klas Eklund (på bilden) har dock fortfarande en avvisande inställning.

60 SE-bankens chefsekonom Klas Eklund föreläser nu runt om i landet med ett föredrag som i tio punkter avvisar den s k Tobinskatten. Bengt Silfverstrand (s), ledamot av riksdagens finansutskott, försvarar Tobinskatten. Målet med Tobinskatten är att bromsa upp spekulativa valutarörelser som allt som oftast skapar svåra balansproblem i hela det internationella valutasystemet.
SE-bankens chefsekonom Klas Eklund är en lysande pedagog. Efter en sturm-und-drangperiod som revolutionär i väckelsevänstern hamnade han så småningom i finansdepartementet, där han i början av 90-talet var en av de tongivande s-ekonomerna och en av dem som gav begreppet ”kanslihushögern” ett ansikte. Han åkte då land och rike runt på fackliga och politiska möten för att skapa kris-medvetande hos de socialdemokratiska valarbetarna. Själv träffade jag honom en gång på en konferens i det skånska s-partidistriktet. Inför en stor facklig-politisk församling förkunnade Eklund med patos och pedagogisk tyngd att vi måste ”differentiera” ersättningarna i socialförsäkringssystemen. En som bryter benen på skidsemester i Sälen och blir förd till Mora lasarett bör själv ”stå för fiolerna”, hävdade han. Under efterföljande frågestund med många ifrågasättanden av de sociala och fördelningsmässiga konsekvenserna av denna uppluckring av den generella välfärdspolitiken, överlät Eklund, inte utan belåtenhet, svarandet till undertecknad.
  Eklunds stora inflytande på socialdemokraternas ekonomiska politik under dessa år satte som bekant sina spår i väl-jaropinionen. Ändå var han inte nöjd. Regeringen lyssnade inte tillräckligt på de ekonomiska råden. Det ”sparades” enligt Eklund för lite och det skars inte kraftfullt nog i socialförsäkringssystemen. Och eftersom otack är världens lön, försvann Klas Eklund till bankvärlden, där hans tjänster rönt större uppskattning.
  
Den 3 april framträdde Klas Eklund hos riksdagens finansutskott vid en offentlig utfrågning på temat ”Ekonomisk politik i en global ekonomi. Tobinskatt – hinder eller möjlighet”. Bakgrunden är att finansutskottet just nu behandlar motioner med förslag om införande av en skatt på finansiella transaktioner. Denna s k Tobinskatt bär namn efter den framstående amerikanske nationalekonomen James Tobin som för cirka 25 år sedan föreslog att en internationell omsättningsskatt borde införas på varje valutatransaktion för att bromsa upp de kraftigt växande kortsiktiga valutarörelser som tid efter annan skapar svåra balansproblem i hela det internationella valutasystemet.

Till och med tunga internationella organ som BIS – Bank for International Settlements – Financial Stability Forum, Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken erkänner numera att globaliseringen skapat svåra problem och att någonting måste göras för att styra det ohämmade valutaflödet.
  
”Poängen med Tobinskatten är ju att den måste vara global”
Hittills har dock Tobinskatten varit en nagel i ögat på världens finansiella elit och politiska etablissemang.
  Under senare år har det emellertid börjat röra på sig. I amerikanska kongressen har motioner väckts om införande av en Tobinskatt. Det kanadensiska parlamentet har fattat beslut om att arbeta för en sådan skatt. I Storbritannien skrev hundra parlamentariker en motion i ämnet. I franska nationalförsamlingen finns beslut om att utreda möjligheterna. För inte så länge sedan föll i Europaparlamentet med knapp majoritet en motion om att påbörja studier av en Tobinskatt.
  
Handelsminister Leif Pagrotsky visade stor öppenhet i frågan vid finansutskottets utfrågning och sade bland annat: ”Tobinskatten är för mig ett av flera instrument som passar in i det här sammanhanget. Genom att de här marknaderna kan få oss att sakta farten en smula, tror jag att man i en del fall kan minska riskerna för den här typen av överreaktioner och överhysteri.”
  Klas Eklund, däremot, han ”visste bättre” och avfärdade kategoriskt Tobinskatten som han hävdade var ett ”medel som sökte sitt mål”. Men den slutsatsen måste ju under alla förhållanden vara orimlig, eftersom målet med Tobinskatten just är att bromsa upp spekulativa valutarörelser.
  Förutom i den slarviga och uppenbart orimliga rubriksättningen av sitt föredrag, haltar Eklunds analys på två väsentliga punkter:
  
Han ställer frågan: ”Om farmor vill spara pengar i en pensionsfond i USA och fonden väljer att valutasäkra denna placering för att separera valutarisk från börsrisk, gör det då farmor och fonden till en spekulant?”
  Svaret på frågan är tämligen enkelt: Nej, farmor är ingen spekulant och farmors uppoffring i sammanhanget – 0,1% i avgift på hennes sannolikt både till omfattning och antal begränsade transaktioner – blir ju i sammanhanget också helt försumbar. Vi behöver överhuvudtaget inte göra någon åtskillnad mellan ”spekulativ” valutahandel å ena sidan och ”fundamental” eller ”långsiktig” handel å den andra. Och vi skall som lagstiftare inte definiera eller i lagtext göra några som helst ansträngningar att separera goda från onda valutahandlare. I själva verket innebär ju samma avgift på alla transaktioner ett automatiskt särskiljande av olika typer av långsiktighet. Ju snabbare och ju oftare man växlar pengar, desto mer betungande kommer avgiften att bli. Och ju mer långsiktigt ens agerande är, desto mindre belastande blir den förstås. Vilket med andra ord innebär att farmor kan sova lugnt även efter en eventuell Tobinskatts införande.
  
När Eklund hävdar att en Tobinskatt måste vara global så har han givetvis rätt. Men när han sedan tar den s k valpskatt, som vi tidigare under kort tid hade i Sverige på värdepappershandeln, som exempel på att en Tobinskatt aldrig skulle fungera, så brister logiken. Förvisso flyttade en stor del av den svenska värdepappershandeln till London, efter valpskattens införande.
Detta berodde naturligtvis på att Sverige ensamt införde denna typ av skatt. Poängen med Tobinskatten är ju just att den måste vara global för att inte valutahandeln skall flytta till länder som inte har infört skatten.
   Och det är förvisso här som problemet med Tobinskatten ligger. En Tobinskatt kräver för att bli effektiv självfallet en uppslutning från USA, Storbritannien m fl av de större industriländerna. Men att skatten idag har bristande stöd bland nationella regeringar och parlament är ju inget skäl för att vi inte skall utreda förutsättningarna för att införa en sådan skatt respektive ta fram alternativa strategier för att komma åt de problem som de flesta ekonomer såväl som politiker idag erkänner skapar stora balansproblem i världsekonomin och politiska och sociala spänningar både inom nationerna och mellan desamma.
Bengt Silfverstrand (s)
 Ledamot av riksdagens finansutskott


VAD TYCKER DU?
Tycker du att Tobinskatten är värd att prövas?Tyck till!
Publicerad: MÅNDAG 14 MAJ 2001